Im going down
Dag 02 – Min första kärlek
Ja första och första. Jag räknar bara med dom två personer jag känt riktig kärlek med.
Den första det var väl Dennis, jag var 17 år, naiv och blåögd. Ungefär precis som en nyförälskelse ska vara? Vi var tillsammans i ca 6 månader och det var mitt längsta förhållande jag hade haft (då).
Vi hade det väldigt bra tillsammans dom första månaderna men sen bröt mer eller mindre helvetet lös. Otrohet, svartsjuka och hämnd. Inga bra ingredienser för ett fint och stabilt förhållande. Det tog slut och tiden gick. Jag grät och grät och grät. Tog mig ca 2 år att komma över den människan. Men då höll vi på fram och tillbaka och träffades, vi var väl varandras bootycall antar jag. Det var inte förrän sommaren 2008 som jag träffade min sista kärlek, Joel.
Det var den absolut bästa sommaren i mitt liv.
Vi hade pratat med varandra på msn och så. Sen åkte jag till norge över sommaren och då skrev vi sms till varandra ibland. Sen när jag kom hem var vi med varandra mer eller mindre varje dag, vi åkte alltid hem till han på nätterna och tittade på film och somnade i varandras armar. Det var en såndär perfekt kärlek för det tog några månader innan vi tog på varandra eller hade sex. Vi lärde känna varandra ordentligt innan vi hoppa i säng ;) Nåja, på Gävlecrusingen den 30 Augusti blev vi tillsammans. det var "vårat" datum. Tiden gick, sakta men säkert och vi hade det verkligen bra tillsammans. Vi höll ihop i nästan två år. Vi gjorde slut på nyår. Vilket är snart ett år sedan. Joel har ett nytt förhållande nu idag och jag tror han verkligen har det bra med henne och vi är fortsatt vänner jag och joel. Men det är en människa som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Spelar ingen roll att vi inte är tillsammans för jag är nästan glad att det tog slut, vi bråkade bara hela tiden och ingen av oss var lyckliga med varandra men jag är så sjukt tacksam och glad för att vi fortfarande kan vara vänner. Måste ju säga helt klart att det är han som fått mig att bli den jag är idag.
Ja första och första. Jag räknar bara med dom två personer jag känt riktig kärlek med.
Den första det var väl Dennis, jag var 17 år, naiv och blåögd. Ungefär precis som en nyförälskelse ska vara? Vi var tillsammans i ca 6 månader och det var mitt längsta förhållande jag hade haft (då).
Vi hade det väldigt bra tillsammans dom första månaderna men sen bröt mer eller mindre helvetet lös. Otrohet, svartsjuka och hämnd. Inga bra ingredienser för ett fint och stabilt förhållande. Det tog slut och tiden gick. Jag grät och grät och grät. Tog mig ca 2 år att komma över den människan. Men då höll vi på fram och tillbaka och träffades, vi var väl varandras bootycall antar jag. Det var inte förrän sommaren 2008 som jag träffade min sista kärlek, Joel.
Det var den absolut bästa sommaren i mitt liv.
Vi hade pratat med varandra på msn och så. Sen åkte jag till norge över sommaren och då skrev vi sms till varandra ibland. Sen när jag kom hem var vi med varandra mer eller mindre varje dag, vi åkte alltid hem till han på nätterna och tittade på film och somnade i varandras armar. Det var en såndär perfekt kärlek för det tog några månader innan vi tog på varandra eller hade sex. Vi lärde känna varandra ordentligt innan vi hoppa i säng ;) Nåja, på Gävlecrusingen den 30 Augusti blev vi tillsammans. det var "vårat" datum. Tiden gick, sakta men säkert och vi hade det verkligen bra tillsammans. Vi höll ihop i nästan två år. Vi gjorde slut på nyår. Vilket är snart ett år sedan. Joel har ett nytt förhållande nu idag och jag tror han verkligen har det bra med henne och vi är fortsatt vänner jag och joel. Men det är en människa som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Spelar ingen roll att vi inte är tillsammans för jag är nästan glad att det tog slut, vi bråkade bara hela tiden och ingen av oss var lyckliga med varandra men jag är så sjukt tacksam och glad för att vi fortfarande kan vara vänner. Måste ju säga helt klart att det är han som fått mig att bli den jag är idag.
